en-us http://blogs.law.harvard.edu/tech/rss /visa_post/65/hate-ammos-nationaldag-idag Gott folk! Idag släpper vi våran debut skiva. Efter mycket om och men så är skivan äntligen ute för allmänheten. Skivan, som för övrigt heter Bound By Hate har vi haft färdig i ungefär ett år.Vi firar släppet med releaseparty i Sthlm på klubben Alcazar på Nalen 6/5 samt ett gig på Scharinska den 7/5.Kom och drick en massa öl med oss! Vi har även med oss ny merch som vi säljer på plats.//Ronnie; Hate Ammo /visa_post/65/hate-ammos-nationaldag-idag /visa_post/63/hate-ammo-goes-turnbloggen Tja! Ronnie från Hate Ammo checkar in här. Jag ville bara ge er en headsup på vad som komma skall. Vi släpper vårat debut album 5:e maj via Supernova Records. Vi kommer köra releaseparty på Alcazar (Nalen STHLM) den 6:e maj, Samt på Scharinska Villan i Umeå den 7:e maj. På Alcazar har vi support av bandet Pray For Locust. I Umeå spelar Pray For Locust, Hate Ammo och headlinar gör Corroded. Vi kommer ha skivan på plats, samt annan merch.Har ni inte hört oss förr, kolla in våran myspace!Vi syns på vägarna!//Ronnie, Hate Ammowww.myspace.com/hateammoofficial /visa_post/63/hate-ammo-goes-turnbloggen /visa_post/62/det-ar-ett-svineri- Första gången jag hörde svinerilåten var det något som tände till. Musiken var bra, å texten beskriver även den tid vi lever i nu.Lite Cochran å  Pistols skulle väl viagratisera den lite.- Jag tycker vi lyckades ganska bra :-)Lyssna På Ro I Land med M.A Numminen & Pedro Hietanen. www.myspace.com/roilandse  Nu överlämnar jag ordet till M.A Numminen:Svineri-låten är en av mina populäraste BARNVISOR här i Finland. Den finska texten jag skrivit är är inte så frivol som på svenska (jag ville göra låten en gång för vuxna för svenskar), men med dubbeltydliga antydningar nog (inte rakt tvetydlig), varför den är omtyckt hos de vuxna också.Jag gjorde den till signaturmelodi för vår har- & katt-tv-show för barn i början av 1990-talet.Sedan sattes den, såsom många andra barnvisor som jag gjorde för våra tv-serier, på CDn.Nu finns alla våra har-katt-tv-sånger på en dubbel-CD "Valtava jänis" (Den väldiga haren).Svineri-sången, på finska, sjunger vi ändå på våra rockpubgig här i Finland.Sånt är storyn.Med pigghetMANnenwww.myspace.com/manumminen  Sköt om er. Allt Gott* // Johan Elofson  /visa_post/62/det-ar-ett-svineri- /visa_post/61/klas-jervfors Klas Jervfors*Är en bleckblåsare som spelar trombon, trumpet, eufonium, horn och bastuba.Klas började spela trombon när han var tio år och är idag utbildad på Musikhögskolan i Stockholm till musikpedagog. Klas arbetar som frilansmusiker, musikarangör och musikpedagog.  Förutom att han spelar med många olika grupper och artister är han en ofta anlitad studiomusiker och blåsarrangör. Klas finns med på drygt 60 skivproduktioner - däribland Jennifer Brown, Daniel Karlsson, Peter Le Marc, Totta Näslund, Freddie Wadling, Svenska Akademien, Sture Alléns dansorkester, Simone Moreno, Andreas Johnson, Daniel Lemma, Dennis Bovell, Baba Blues, Magnus Uggla, Ebba Forsberg, Molly Zandén och Rebecka Törnqvist. Klas är även skivproducent samt kompositör och har bl.a. producerat den Etiopiske artisten och sångaren Zjansiyoum Henoks debutalbum - Guud. Han har dessutom arrangerat och skrivit musik till den persiske artisten och sångerskan Pari Isazadeh -Det är en stor ära att få med Klas på kommande Ro I Land platta. När jag spelade in Klas grejer till plattan åkte jag hem till honom i Södertälje.Vi höll på 2 dagar. Allt gick fin fint :-)Det Klas gör/gjorde tillförde en helt ny dimension i Ro i Lands musik.Det var oxå väldigt roligt att träffa Klas, eftersom vi inte setts på en himla massa år. Så här tyckte Klas:Jag fick kontakt med Johan via MySpace och gillade Ro i Lands musik.    Det finns en äkthet och ärlighet i den som tilltalar mig.   Jag tror jag skrev till honom att jag gärna la på lite blås på den kommande skivan, vilket han nappade på.    Vi kom senare på att vi hade pratat om att spela ihop en gång tidigare, då vi träffades på en Di Leva konsert på Gröna Lund.    Kul att det blev av och tack för den goda Indiska ölen!   Nu har Ro i Land har fått sin egna mistlur som tutar i dimman och hjälper till att hålla kursen.      /Klas     Lyssna på Klas egna alster på:www.myspace.com/jervfors...Jag hoppas kunna spela upp ett smakprov på torsdag kväll 18/2.Sista dagen??? För mixning i Real Music Studio ihop med Per Ängkvist  :-(Så vi hörs strax igen.Sköt om er. Allt Gott*// Johan Elofson /visa_post/61/klas-jervfors /visa_post/60/matts-alsberg Halloj Folks...Hoppas ni alla har det bra.Här är läget följande. 7 låtar är helt klara. Den 18/2 mixas dom tre sista låtarna.Hoppas då kunna spela upp ett smakprov från vårt nya album " Alla skriker men ingen hörs".Men nu tänkte jag skriva lite om Matts Alsberg.Matts Alsberg är en Stockholmsbaserad musiker som verkat i svenskt musikliv sedan tidigt 1980-tal. Bakom artister som Jerry Williams, Eva Dahlgren, Ulf Lundell och Louise Hoffsten, i band som Rost och Lolita Pop och som soloartist i eget namn. -Det är en stor ära att få med Matts på kommande Ro I Land platta.När Matts la bas på låtarna hade vi en fin dag tillsammans.Vi körde lite fel innan vi kom fram till studion :-) Vi åt gott å framförallt spelade Matts underbar bas.Tror knappt vi behövde göra en enda omtagning på någon låt. Allt satt exakt från första stund.Så här tyckte Matts:"Efter många om och men lyckades vi hitta en dag som passade mig, Johan och Per. Det flöt på bra, utan några sura miner från någon. Speciellt kul tyckte jag det var att jag fick användning för alla de fyra elbasar jag hade med mig."  Lyssna på Matts egna alster på:www.myspace.com/mattsalsberg  Eller besök hans hemsida:www.mattsalsberg.com/Vi ses å hörs snart igen.Sköt om er. Allt Gott*// Johan Elofson /visa_post/60/matts-alsberg /visa_post/58/burns-poem-for-all-friends-musicians-and-lost-souls-out-there-on-the-road Walk Through The Hillsby Brian BurnsTook a walk through the hills on a cold, misty night,Not a sound could be heard, not a soul entered sight,When I came to the top of the first mountain peak,There sat a ghost with his hand on his cheek,Chance is my name, we meet every day,When you walk up this hill or swim on the waves,Each time you decide where to go in this life,I'm not far behind, or beyond horizons line,Took this Chance by the hand and carried on down,In the distance glimmered lights, a lost, hidden town,When I came to the top of the next mountain peak,There sat a ghost with his hand on his cheek,Risk is my name, each time you decide,To trust in another or leave them behind,When you place your faith, in the hands of another,Be they man, woman, child, husband or lover,Carried on down to the valley deep below,With all of my ghosts carried in tow,When I came to the top of the next mountain peak,There sat a ghost with his hand on his cheek,Love is the title of my presence and I,Fill all your days, your dreams and your sky,Each scent, sight, sound is coloured by me,From this high mountain top to the distant blue sea,Floating along with my friends gathered round,The silence found no friend, not the smallest of sounds,When I came to the top of the last mountain peak,There sat a ghost with his hand on his cheek,Hope is the best friend of a lost wandering soul,Whose aim in life, whose dream, whose goal,Has been lost in the mist, taken from sight,Wether made with another or an Almighty might,So I take all my friends and we go to the town,Where the lights are all bright, for those who are down,And filled with their shadows, their presence, their strife,The journey complete in the place we call Life./BB /visa_post/58/burns-poem-for-all-friends-musicians-and-lost-souls-out-there-on-the-road /visa_post/57/8-timmars-somn-och-5-frukter-om-dagen GLOM DET! Detta med somn och fasta tider ar bara ett minne blott. Sent i sang och upp tidigt ar melodin just nu. Sitter i skrivande stund i Sofia, Bulgarien, och vantar po att fara vidare mot Grekland. Var po det mest brutala metalklubben igar, The Blage Lodge. Efterfesten infor morgondagens spelning har i Sofia ar redan bokad dar... Som mister Coro skulle ha sagt: Awsome...  /visa_post/57/8-timmars-somn-och-5-frukter-om-dagen /visa_post/56/att-ha-ledigt-ar-fan-ett-heltidsjobb Hallu alla rockers. Vi har spenderat ett par dagar i Bucarest nu och det har verkligen varit fullt upp. Fullt upp med att dricka öl vill säga. Vi skulle gå runt på en shoppingrunda igår men det slutade med att vi satt i vår lägenhet och, ja drack öl. Vi har en riktigt fin 3 rumslägenhet men ångbastu!!! En videointervju genomfördes också på en Absintbar. Ett riktigt coolt ställe.I kväll bär det av mot Grekland och förhoppningsvis värmen! Då kanske vi slipper ha sånna mössor :)Mr Coro, Tour manager... /visa_post/56/att-ha-ledigt-ar-fan-ett-heltidsjobb /visa_post/55/ Efter att ha gjort giget i Bucarest styrde vi kosan mot Galati och Abyss Bar. Det var en mindre rockbar med skön stil. Vi fick prova en lokal maträtt med friterad fisk,citron och bröd till.Vi spelade headline denna kväll och giget var helt otroligt. Både vi och publiken gick loss totalt. Det var t.o.m en kille som hämtade in snö och kylde av Jörgen :).Efter giget blev det en spontan jamsession som var nåt av det roligaste jag sett på länge. Sent på natten så packade vi ihop och åkte vidare mot Sucuieva och ett gig på Vox bar.Vox bar är ett gammalt dickotek som gjorts om till rockklubb med en skön atmosfär. Giget var lyckat trots att det inte var så mycket folk på plats, men de som var där rockade hårt.Dagen efter besökte vi en lokal pub och chillade hela dan med folk vi lärt känna dagen innan. Sen reste vi tillbaka till Bucrarest och igår besökte vi en absintbar.Det var spännande att testa lite nya drinkar och de gjorde inte bort sig. Nu har vi några dagar ledigt pga att alla datum inte fyllts upp./Magnus /visa_post/55/ /visa_post/54/daemonicus-vs-europe Woke up this morning after having slept like a baby, on the boatride from Nynäshamn to Gdansk, Polen.Yesterday on the boat we consumed a very good beer called Zywiec.We also met a cool cat by the name Ferrari-Pauline..After a very suspisius breakfast on the boat we headed into Polen and got introduced to all the crappy roads had to offer. We just passed the scene of an accident, a policecar had smashed into some other car, it wasn´t a pretty sight.. It just proves our point.. A.C.A.B! :)Now we soon will invade Germany to eat something and grab another couple of beers.Catch you on the FLIPSIDE! //PO /visa_post/54/daemonicus-vs-europe /visa_post/53/nynashamn I väntan på att få borda färjan över till Gdansk, sitter vi i våran beloved "Blackie Daemonibuss" och lystnar på bullshit music och pimplar öl i skållande värme.Det finns en överhängande chans för ett hejdlöst sjöslag!To be continued /PO /visa_post/53/nynashamn /visa_post/52/and-were-off Ikväll smäller det, första etappen vår kungliga Hufvudstad. Sedan Nynäshamn och färgan mot Gdansk, Polen. Kan garantera att första ölen är knäckt innan dess.Bilen blen helt knökfull och då har vi inte packat några privata grejer eller kläder. Så att packa lätt är en konst vi måste bemästra. Men man blev ju inte dödsmetallare för att man diggar att byta kläder ;)Genrepet igår gick fan över förväntan. Vi har byggt ut våran scen i replokalen och det gjorde verkligen inte bort sig, inte heller den nya backdropen vi tryckt upp. Tack Henke "Hero" Olofsson....På Återseende// Jörgen, Daemonicus /visa_post/52/and-were-off /visa_post/51/-sa-var-det-bara-dacken-kvar Efter många timmar i ett alldeless för kallt garage så hoppas jag att det bara är däcken kvar att skaffa till vår "Blakkie Daemonicbuss"...Det är en Chrysler grand voyager som ska ta oss ut på äventyr. Den var billig att införskaffa och efter många om och men så ska den nog kunna rulla ut mot vidderna på måndag. Ett stort tack till Jimmy-Borgir Flodell...Så här vill jag inte så vår skinnplågare Magnus efter vägen!På återseende grabbs and girls/ Jörgen   /visa_post/51/-sa-var-det-bara-dacken-kvar /visa_post/50/it-beginns Nytt år, ny bassist, ny turne och framförallt en ny blogg! Det händer mycket nu och det är HÄR det händer...Just nu är förberedelserna i full gång för vår stundande Balkanturne. På måndag den 18 januari så far vi på en ca 3 veckors turne med banden Negura Bunget (www.myspace.com/negurabunget) och Eufobia (www.myspace.com/eufiboacarnage). Vi kommer att spela i Rumänien, Makedonien, Bulgarien, Grekland och Turkiet.Men det är mycket kvar att fixa innan vi är good to go... Mer om detta sedan. Återkommer snart med mer info...Stay metal/ Jörgen, Daemonicus /visa_post/50/it-beginns /visa_post/48/god-jul--gott-nytt-r Hoppas ni alla får en fin, lugn å glad Jul & Ett Gott Nytt År.Så här är läget inför kommande album. Borde vara klart i slutet av feb 2010.Titel " Alla Skriker Men Ingen Hörs". Låtar 1. Alla Skriker Men Ingen Hörs. 2. Det Är Ett Svineri. 3. Kärlek Och Rättvisa. 4. Livet. 5. Hej Bo. 6. I En Kall Tid. 7. Allt...Nu. 8. Kärlekens Land. 9. Människa. Va Fan! 10. Jag Åker Ut Till Havet. Medverkande, Tills vidare... Johan Elofson Sång, Percussion,Ak Å ElGitarrer. Tage Z Dirty Trummor. Danne Lindell El Gitarrer. Carina Carlsson Sång. Per Ängkvist Percussion & Ak Gitarrer. Matts Alsberg Bas. M.A Numminen Sång Pedro Hietanen Piano Klas Jervfors Trombone & Trumpet Vi ses å hörs, fortsätter skriva här i Jan 2010.Sköt om dej/er. Allt Gott - Alltid* // Johan Elofson /visa_post/48/god-jul--gott-nytt-r /visa_post/47/molokens-tourblog Sorry for not writing in Swedish. And sorry for the delay but we've been busy this last weeks.Here it is, the complete blog of our first European tour, day by day.//Jakob First day and gig: 17 October, Dr Jekyll and Mr Hyde, Söderhanm, Sweden On the late evening we embarked on a smooth and relaxing trip southwards. Before we left Umeå there was the typical matter of packing everything smart, since we brought all of our gear, except the PA-speakers. Luckily we didn’t have to resolve to Tetris.  After hours in the van exploiting toilet humour and bizarre remarks about trivial matters, we arrived at Söderhamn, our first venue, and started unloading all of our equipment on stage, and asked the club where the sound technician was. As it turned out, there was no technician around and no one there had a clue about sound engineering (!), which is why Kristoffer took upon himself to do two jobs at a time: live engineering and playing. Luckily he didn’t have to grow four arms or mutate into Mr Fantastic to manage this task, since it was a small stage and we could place everything as if we we’re rehearsing. We did a good gig, had great live sound, the food the club served was awesome, and not only the drunkards in the front of the stage were enjoying themselves. And as it turned out, our sleeping quarters were two rooms in the hotel above the club. Sweet!   Second day and gig: 18 October, Oden, Karlskrona, Sweden We woke around 8 o’clock, loaded all our stuff in the van and drove off towards Karlskrona, 800 km south of Söderhamn.  After we’ve been driving several hours on the E4 motorway along the east coast and through the Stockholm area we began to think that we would be at our designation in no time. Sadly, when we got through Linköping we only found smaller roads towards Karlskrona, going zigzags through places no one’s ever heard of. It took us over two hours of long monologues why Gehenna’s last three albums is the crème de la crème, cursing, and human errors regarding the GPS due to above mentioned factors, plus low sugar level, to reach the venue, Oden, in Karlskrona.  The people at the venue were very friendly, efficient and knew what they were doing, plus they made a tasty vegan soup, although some of them looked like they had woken up in a dumpster. After the first band had done their show (a surprisingly good crust band by the way, given that I normally never listen to crust) we got up on stage and delivered an awesome gig. Even our bed benefactor for the evening, who has a keen (or shall I say picky) eye (and ear) for musical errors, couldn’t find anything special to complain about. The last band was a hardcore band, Trophies, and they delivered some pretty good tunes that night. That night we ate Brie cheese and tasted some exotic, dark beer from a small brewery in the US before we went to sleep in a cosy house in Malmö. Sounds like luxury, doesn’t it?   Third day and gig: 19 October, Martha, Kiel, Germany With our bellies filled with sandwiches, yoghurt and off-course the compulsory morning coffee (well, at least I’m obliged to do so, everyone else is into that whole oh-we’re-so-aware-of-what-we-eat-thing, except when they stuff themselves with candy), we headed south towards our home country’s old enemy, Denmark. Apart from my weak mimics of the Danish language and the usual jokes about Danes, nothing special occurred. We drove through Denmark within an hour or so – it went so fucking fast that we barely saw anything of the country.  On the autobahn, all we saw was the road, landmarks, fields after fields with barley and wheat, and occasionally the outskirts of some small town or shithole. It was a bit dismal. It took us about two hours to reach Kiel. When you’re going to a place, and have sent advertising stuff to the arranger, like the whole layout for a poster, you could assume they just print it and place it on boards, right? Wrong. Many times, you can be sure these so-called “arrangers” haven’t done jackshit to let the people know you’re coming to town. No posters, no advertisers in magazines, no nothing…fucking hacks. Not this time though, no sir. Whoever put up all these posters for the gig did a helluva job, as the streets were littered with them all over Kiel. Although we had a somewhat hazy conception on how we’re supposed to get to the venue we reached the place after a phone call with the mysterious arranger for the evening gig, whom we only have had a brief contact through e-mail before. For all we knew he could actually be a she. We parked our car outside the designated street number, but something was very wrong with this picture. There we stood, with our parked van right in front of an old car shop, at the end of a small street intersecting a bigger one. Neighbouring the car shop stood some poor remains of what seemed to have been old work shops and garages with gates nearly falling down from its hinges, and all the buildings in the vicinity had lost their paint a long time ago. Seemed like a nice place, right? In like five minutes the enigmatic arranger arrived. He had all the visual qualities resembling an old biker, but he was a really nice guy.  Now, this isn’t a joke, but the venue was actually below the car shop, and you could enter the club by walking down a ramp inside the car shop! That was the most bizarre thing I’ve ever come across. Imagine playing in like a bomb-shelter below a car shop! We became most anxious to see if this club would live up to our growing fantasies about a REAL underground gig.  Some confusion arose however when the badass-look-alike arranger informed us that the venue was being cancelled due to some sketchy reasons, and by that time all the bands had already arrived at the car shop. He promised us however to try and arrange something else the very same night. Yeah right! So we waited and hanged out with the other bands at the spot, among them the dudes from Geisha for a half-hour or so before Mr. Arranger phoned us that he’d gotten us and Geisha another gig. If it were in Sweden, getting us inside another venue the same date would never have happened for sure, so we were very grateful for that turn of events. Thanks to a lying and confused GPS we drove wrong for some time and had started asking the locals before we reached the right club, and since this venue looked nice, was above ground and didn’t have somewhat dubious neighbours we felt more secure. Now, originally the venue was only supposed to have one band playing that night, and now there were three bands the same night. The first band didn’t seem very happy with this, which is maybe why they sat in the backstage with sulky faces and drank beer for themselves. As usual there’s a tiresome wait before going up on stage, which is why some alcoholic beverages and small-talk is the best way to kill some time. When Geisha got up on stage we became witnesses to the controlled chaos they manifested. With every inch of the stage packed with pedals and effects, they certainly created an interesting atmosphere of sounds. When it was our time to play we noticed how small the stage actually was, and once again I felt like being packed inside a sardine jar. The gig itself went really good and the response was indeed positive, and we finished off with an extra number. Our main contact in Germany, Thomas, took us after the gig to his friend’s flat to eat some veggie food (what else?) before going to his own apartment. That night we slept on the floor. Not so comfortable, but at least my head was lying on the belly of a huge teddy bear, hence why I felt like a prince when I awoke the day after.   Fourth day: 20 October, Kiel, Germany If there’s anything we might take for granted, coming from a pretty high standard of living in Sweden, then it’s hot water and electricity. In lack of both those luxuries we searched for a public bath and got to this swimming hall, but the whole place were booked for some swimming school or some kind of shit and the freaking cashier had closed for the day, so we said fuck that shit and committed our first crime in Germany, non-paid public showering. When we left the swimming hall we must’ve looked like five hooligans, ‘cause some retired folks passed us by and murmured that the swimming hall must’ve been robbed.  If there’s anything else you might take for granted in Sweden, then there are high prices on alternative food, and if the prices are actually low on an alternative restaurant, then the place is usually pretty filthy and worn-down. That’s why at least I got surprised when we found this nice place in Kiel which was fresh, served really good stuff and had pretty low prices.  Since we didn’t have a gig for the evening we just hanged out the remaining of the day with our host, inspected some pubs and the local beverages before getting some shut-eye.    Fifth and Sixth day and fourth gig: 21 – 22 October, De Rots, Antwerp, Belgium First: If there’s anything you’d expect from arrangers and the personnel at a venue then it’s the simple gestures of social competence, you know, greeting you when you arrive, recognizing you’re here to do a job, maybe lend a helping hand in-case you might need it, and afterwards bid you farewell, Godspeed and so forth. You know, freaking normal manners. When we arrived we barely were noticed by the club. It was as if we weren’t there, or maybe we were something tiresome, something the personnel had to endure for the time being. Or maybe the club people could only see things in a five-dimensional way and we had to wear special masks in order to be recognized, who knows? I’ve never seen this level of indifference towards a band before, like they didn’t care at all if we’d play or not. Okay, since I come from Uppsala I do know another place which has the same low social quality towards bands, but that’s a story to cry about some other time.  Second: If there’s anything you’d expect from the audience then it’s that they actually watch the show, and not sit at the bar with their back against us. It was as if we were the same old boring house band, playing the same old tunes for the five hundredth time, and the morons sipping their beers at the bar just want to be left alone in their own misery, now that the wife has left them and taken the kids along with the house and the car, but left them the mortgage, the insurances and the kids’ welfare to pay. I’m exaggerating, but you get the general picture of the whole scenario.  This was the worst gig we’ve ever done. We could have more fun playing at a coal power plant for Mr Whoever’s retirement party as far as I’m concerned. Playing in front of robots (or more like playing behind them) isn’t so exciting and talking to robots is not so funny in the long run. But what a heck, you can only try and do the best out of the whole mess. To outweigh this debacle we left the venue after the gig to spend the night inspecting Antwerp’s pubs and found some good Trappist beer and nice company along the way. When we were about to leave the venue and their hostel the day after it took us three hello and good morning before Mr Record guy, with the shop inside the venue, to greet us. Maybe this place was uniquely packed with real misanthropes, but I doubt that since he jumped from whatever he was doing when I shouted at him. Anyway, our mood was boosted by the last night, plus we had time to walk around in Antwerp like hello-I’m-a-tourist-poster stamped on our foreheads. While Patrick and I cultivated our sophisticated taste for the fine arts, the brothers and John did their best to equal that in the somewhat trashy cultural sphere. Oh, I nearly forgot: When we entered Antwerp we saw lots of these orthodox Jews bicycling around the streets with their big beards, Mormon clothes and Babylonian haircuts, so we assumed there had to be a temple nearby, but then we started seeing them everywhere, for only that day. The day after no one was around. Funny, since you never see them in Sweden, only on TV and usually it’s something about the settlements in Israel and fanatic Zionists.   Seventh day and fifth gig: 23 October, Kaktus Rockbar, Mönchengladbach, Germany Germany certainly has some funny characteristics in urban planning. For example, in Mönchengladbach, a four star hotel placed alongside family flats with the red light district just fifty meters away on the same street.  Another example: something like twenty to thirty pubs and discothèques on a small cobblestone street no bigger than two hundred meters long. The only thing you could do on that street was, simply put it, drink and have fun. And people were packing the place during the entire nights up till sunrise.  Since we arrived at Mönchengladbach pretty late the 22 October we searched for a hostel, but had to settle with a hotel when nothing else was still open in the vicinity. This was supposed to be a four star hotel, and off-course some of us doubted that, but we loosened up as soon as we saw chocolate bars on the bed pillows and entered their sauna with the exquisite tastes from Belgian breweries. Yes sir, we sure lived like kings on this tour, and why shouldn’t we? We fucking kick ass and deserves only the best of the best. Period. Another thing that struck us is that German clubs and discothèques are open until the owner wants to close it, unlike in Sweden where you have to close at 1 o’clock on a working day, and 2 or 3 o’clock for Fridays and Saturdays, given that the club have a special permit. In Mönchengladbach the places could close at 5 o’clock or even later than that, as long as the place had customers or the owner wanted it open. This proved to be a bit of a trial, especially when you’ve dedicated tons of energy on a gig, the sleeping quarters (which was inside the club) are covered in cigarette smoke, you’ve been active for over twenty hours and barely have anything in your stomach, besides some of the local liquid pleasures. Besides this we had a wonderful time there, our gig was really good, the owner was a generous and cool character, the audience was very positive, plus that we got the chance to see a really cool band from Germany, Thalamus, and hang out some afterwards. Also we met this dubious guy, who insisted that a mere glance at you is a reason for a fight, which should require one knockdown and five stomps on their face, just to be sure they’re really downed. With this destructive principle he’d broken his both arms at least twice, and was a regular guest at the police station. As a peak of the moment he left us with the words “But I don’t wanna fight, and I have to leave you now, to pick up my younger brother, who always gets too drunk”. I wonder what kind of brother he is…   Eight day and sixth gig: 24 October, Poetic Doomsday II, FZN, Wilhelmshaven, Germany The next day when we were about to leave the club through the backdoor we met this old fellow who looked like a mixture of a hippie and a hobo (maybe he was both) who insisted we should scram immediately, ‘cause we were trespassing his property. As we couldn’t understand where his property was or why we should run off when we hadn’t done anything wrong we looked stupefied back at him and mentioned the club owner’s name, which was met with silence.  According to the locals, Mönchengladbach had some huge soccer game that evening, which was why we wanted to leave the city before all the fan busses for the game would clout the roads and five thousands cops would litter the streets. Luckily we got out of the city before all this started getting messy. At first we thought that the GPS might be wrong (again) or that we’d missed some road into Wilhelmshaven, ‘cause we got into this really small neighbourhood and everything looked so hi-we-live-on-the-countryside. We just didn’t know that this actually was a part of the town itself, since it was in the outskirts and all you could see was villas and big houses with lawns. The “venue” was some kind of recreational house for kids, and the “arranger” of the festival was some kind of school consultant in his mid thirties who just wanted the kids to have some fun.  Now, if you arrange a festival, make sure you have a sound technician that actually knows what he’s doing. If he doesn’t, or if he doesn’t care, do it yourself. Because a couple of minutes before it was our turn to play we’d putted our stuff on stage and powered the amplifiers on standby mode, but suddenly two of the amps lost their power. When we alerted this problem to the sound technician he just nodded and walked up to the amps and gave it a glance before he left the place (where the fuck was he going?). Right… The power for these two amps were directed to a portable power box, so we switched the power cables to another input in the box and turned the amps on standby once more. Like a minute before we were supposed to play the amps lost power once again, and we asked around for the sound moron, and this time we found him outside the place, sipping some drink and smoking with his chick, which seemed half of his age. We told him about the problem, and for the first time he actually did something… well at least he tried to do something, which was doing the very same thing we’d already done, which we explained to him, although I doubt he understood a word of it. In the end we started playing anyway – and wouldn’t you know – the amps died like three minutes in the first song. We restarted the song after the amps were on standby for some time, and then amps died again. Ha! This time Kristoffer saw the problem clear: the sound guy had directed a lot of the electricity (monitors, amps and speakers) through a single power circuit with the portable power box, and off-course that’s way too much for a single input to handle. After this funny discovery we managed to do the whole gig without any more incident and the kids loved us. I actually got to sign my first drum sticks, haha! After our performance we longed to see Nailed To Obscurity, which we’d we hooked up with on Myspace, and some passages in their songs brought back memories of old Swedish death bands like Katatonia and Opeth but also the old British band Anathema. Sweet! When it comes to drinking, Swedes have had a reputation for consuming alcohol in a gluttonous way, to the point where they even don’t remember their name and defile themselves all over the place. Now, we wouldn’t consider ourselves as one of these stereotypes, but if you put up a truckload of beer and drinks, the chances of falling down into a Neanderthal-mentality isn’t that far fetched. And this was indeed the risk when the guys in Nailed To Obscurity invited us to a local nightclub in Esens, not far from the place were one of NTO:s guitarists, Jan-Ole, had his parent’s house and their Bed and Breakfast (which is where we slept). On the outside it looked like a normal pub, except it was called Whiskey. Just the mere name gave us a warning clock, and the first thing I noticed when I entered the place was an older guy with two pints in each hand, exceedingly drunk, shouting hoarsely to some German pop tune with an equally old and drunk lady doing a jitterbug beside him. And since there was some kind of special price for the evening (buy anything and you’ll get two for the price of one), plates after plates with Jim Bean & Coke and beer kept coming. Amazingly no one got shit-faced, and we slept like babies.   Eight day: 25 October, Esens, Germany Seeing the Atlantic Ocean, with its calm and silent waters beneath a dusky sky and herds of sheep’s sitting and shitting on the grassy hills besides the clam-covered shore, gives you a sense of surrealism. Like H.P. Lovecraft meets cheap entertainment, or maybe I’m just talking out of my ass.  Anyway, this was another day off, and we took our time exploring rural commodities, sightseeing and frowned at all the dubbed series and movies on German TV.     Ninth day and seventh gig: 26 October, Rote Flora, Hamburg, Germany  A few misconception of squats may be that A) there’s no organisation going on (as a non-party political statement), B) the place looks like it’s gonna fall apart at any time and C) there’s a strict approach to what kind of band may play there. Once again I found my prejudices burned like a slug in the sun. For starters, these people really were good at what they did, and they were serious about it. Not like tight-ass serious but rather confident albeit serious. Secondly, the place had fallen into decline, no question about it, but it wasn’t creepy. It hadn’t gone to the point where you’d avoid sleeping on a couch in risk of getting rat food. Third, the venue didn’t have the unitary looks and attitude you’d might expect. All kinds of bands played there, and nothing seemed taboo. Great place and great people.  The only depressing thing that day was when we drove into the Hamburg area and saw see these huge factory complexes, refineries and old concrete buildings with their facades covered with smog along the highway. Pretty dismal things, reminding me of an old trip I did in Estonia and Russia.  Since a lot of people smoked pot at the venue (which was kind of irritating since none of us smoke anything), there was a thick haze covering the higher space of the scene. We all got high on passive smoking when we were supposed to play, fortunately without any incidents and everyone seemed to enjoy us highly, although some sat in the corner with their bumps and blood-red eyes. Later on we got to the arrangers apartment and listened to old death vinyls. All in all it was a good gig, excellent people working there, and a good experience.   Tenth day and eight gig: 27 October, Meisenfrei, Bremen, Germany Another prejudice you might have is the German discipline, alongside the long tradition of civic respect for authorities and a sense of order. German discipline means you come six pm sharp and not a minute too late; you do exactly what the boss tells you to do, even if it seems utterly stupid or unnecessary complicated and so forth. You get the general idea. So far I haven’t seen a single one with real German discipline, except the sound technician at the Meisenfrei club. Everything had to be done his way, a very methodological and precise walkthrough of the sound with nothing left to coincidence. Besides that he really was an effective professional, although our low humour gratefully took advantage of his job mentality. Another thing that you might expect is that when you’re playing in front of people sitting down at chairs, like a jazzy house band at a club venue, is that the performance’s supposed to be strictly formal and sterile, no improvisations allowed and between the songs there’s the compulsory dry hand-claps by people in tuxedos and Cabernet Sauvignon in their 20 Euro glasses. Okay, a bit of an exaggeration, again, but you get the picture. Again this was not the case. The crowd were cheering us as if we were a revelation of some sort. We had an excellent gig and afterwards we got the chance to see the infamous crab-pose, which everyone seemed to know about, except me. Now that I’ve seen it up-close, I admit it do resembles crabs crouching threatening with their short legs astride. Just before we left Bremen that night we were able to participate in a local ball game, which took us one beer each and a smashed apple to fully enjoy. We drove half of the night through Germany and Denmark back to Malmö, Sweden, before we crashed in a friend’s flat.   Eleventh day: 28 October, Malmö, Sweden This was another day off, and we took upon ourselves the civic duty of investigating the local cuisine, such as Falafel. The vegetables were rough but the gooey sauce was intoxicating to the brink of madness. Sadly I forgot to glutton on the Lebanese baklava I found downtown last year. We also had to bid Mr John Palm farewell, since our deal was to have him start driving us from Malmö, on the way to Europe, and end when we came back to Malmö. The next day it felt as if we were missing someone in the bus.   Twelfth day and ninth gig: 29 October, Café Mic, Vänersborg, Malmö When it comes to playing on a stage far from home, there are some things you generally take for granted. First, if you ask the local arranger if the crowd is sympathetic to outside bands, then he/she will most definitely say yes. Now, if you ask the bands playing there if the crowd will leave as soon as the local heroes walk off stage, then they will surely say yes. It doesn’t take a rocket scientist to figure out that it’s safer to trust the local bands rather than the arrangers, something we didn’t considered this time. Secondly, there are some things you also take for granted when interacting with other bands. Good manners are one. For some this isn’t so important, for example those who borrow several cymbals, hi-hats and pedals on a gig without a simple thank you, not even when you take their snare drum and tune it after being asked to do so five minutes before they go on stage. Ungrateful douchebags are just a few of the vocabulary alternatives I’d choose, but let’s leave it there.  Off course the PA had to die when the second band, Hope Over Fear (awesome band), got up on stage. But besides this annoying incidents, and the fact that the arranger hadn’t put up any posters about the gig (what did you expect?), we got a warm greeting from the crowd that were there, and the show went pretty well.   Thirteenth day and tenth gig: 30 October, Underjorden, Göteborg, Sweden This was the day we’ve all been looking forward to. It seemed that many people would be going to the gig, and the feeling was that this would turn out to be a really great show, even better than Bremen or Hamburg. We had our deadline to reach the venue, Underjorden, and we barely made it in time (although there wasn’t like a fire to put out, but hey). If there something really annoying when it comes to big cities, then it’s those that lack urban planning. I bet if you look at the road system in Göteborg from a satellite photo you’d think it was a huge fucking pit of worms crawling over a city, because that’s how it felt like when we tried to find that little exit to the venue on the highway. But the roads were intersecting each other all over the place and off course the GPS went nuts over every little turn and zigzag. Luckily we found the exit, like the fourth time we turned around on the highway and got to the venue and rigged up our gear. If you look at an old theatre venue you’d think: this is too big for this crowd, they’ll be spread out. But somehow the whole place was nicely filled and when we got up on stage and did our thing it was magic. One of our best gigs ever took place here and the response was totally awesome. We’ve never had this good performance so far, maybe in Trondheim last year, but that gig wasn’t even close to this crowd’s reaction. Afterwards we mingled around and met interesting people. One person, a subject of the special substance usually found in places like Christiania or Amsterdam, seemed to be in a state of crisis and needed explanation why everyone was alive. Ultimately this strange exhibitionist found his nihilistic superior and imploded in an outburst of what seemed like rapture and began speaking in tongues, which was when we left him to his own devices and evacuated the premises. The day after we began the long way home to the northern regions of the brake tracks in the britches called Sweden. It was depressing going back to the routines of ordinary life, but hey, that makes the return to the roads much more fun! /visa_post/47/molokens-tourblog /visa_post/46/carina-carlsson Carina Carlsson*Å jag har en liknade uppväxt. Båda har vi pappor som spelat/spelar musik.Min farsa Birger tjata jämt om att jag skulle lära mej noter. Men va brydde jag mej om d, jag var ju punkare å hade fullt upp att lära mej allt inom Punken.Carina däremot var något smartare, hon var mest inne på soul och jazz och började studera på Södra Latins MusikLinje, som sen ledde till Musikhögskolan i Stockholm. Under den här perioden så dök det upp en hel del jobb tillfällen som TV inspelningar med barnprogrammen Toffelhjältarna och Solstollarna med tillhörande skivinspelningar samt turneér. Det dök upp en del musikal jobb som huvudrollen i Fantastics på 1 års turné med Riksteatern, samt senare en roll i Fame på China Teatern, Evita på Cirkus osv... Trots dessa ganska långa engagemang så är det mest som frilansande körsångerska bakom olika artister på turne, i krog shower, TV galor och på skivinspelningar som Carina engagerats. Med artister som Dag Vag, Py Bäckman, A-teens, Carola, Björn Skifs, Jerry Williams, Jill Jonson, Electric Boys, Peter Jöback, m.fl. Andra gig som gett mycket erfarenhet är att under olika perioder ha varit anlitad i Anders Berglunds orkester samt hos andra kapellmästare som Johan Landkvist, Hasse Gardemar m.fl. vilket gett möjlighet till att få arbeta med några av landets absolut bästa frilands musiker, samt artister och skådisar som Tommy Körberg, Helen sjöholm, Bröderna Ekborg, Magnus Uggla, Syskonen Glenmark osv..... Som en parantes kan nämnas att Carina tillsammans med två kvinnliga sångkollegor i mitten på nittiotalet bildade trion Cayenne som 1995 medverkade i melodifestivalen, icke som körsångerskor denna gång utan som artister med eget material. En låt som hette Stanna Hos Mig, skriven av Lilling palmeklint i Cayenne, och som blev en liten radioplåga det året. Men kring melodifestival kaoset så var det frilansandet och musikalarbetandet som både föregick perioden och sedan tog över igen efteråt. Detta är bara info i stora drag, det gå ju inte att klämma in alla detaljer men på det stora hela har det sett ut så här, med lite toppar och dalar i nästan 25 år.Lyssna på Carina www.myspace.com/carinacarlsson  Sköt om er Folks...Allt Gott -Alltid* // Johan Elofson  /visa_post/46/carina-carlsson /visa_post/45/magnus-bernholtz Magnus Bernholtz* Halloj Folks.Hoppas ni mår fin fint! Magnus träffa jag någon gång på d tidiga 80talet på stan i Westra Aros.Vi hängde på samma platser, å kände ungefär samma folks.D hela sluta/börja med att vi spelade i samma band.Vi kalla oss The Intimates å gigade några punkkonserter på gamla kära Bryggargården 1982. Sen gick åren å både Magnus å jag hamna i Tjockhult.Magnus var oxå med på den legendariska Tage Dirty kvällen,(läs tidigare blogg).Vi har alltid haft en broderlig vänskap. Vi hittar på allt från att ha en heldagpå Gröna Lund å köpa åkband samt brassa alla karuseller å grejer till dom verkligen stänger, verkligen stänger, till att gå på konserter och sånt.Magnus spelar all bas på " Gör ditt bästa och oroa dig inte".Han är även en sån där vän jag tjatat om i tidigare bloggar. Magnus gjorde låten "Heja Sport" till VSK 100-årsjubileum 2004.Kolla upp Magnus Rumprytm:www.myspace.com/rumprytm   Nåväl,sköt om er/era.Allt Gott - Alltid*// Johan Elofson /visa_post/45/magnus-bernholtz /visa_post/44/talamod Halloj Folks.Hoppas ni sköter om er/era i dessa förkylningstider. Tänkte bara förtälja lite om läget inför kommande platta " Alla Skriker Men Ingen Hörs". 10 grunder är helt klara. 7 Leadsång samt percussion är helt klart oxå. Inväntar nu Klas Jervfors som ska lägga massa blåsgrejer.Han har fullt upp för tillfället, men jag inväntar, för han är liksomvärd att vänta på :-) Vi ska köra 17 å 18/12 två blåsdagar i hans studio i Södertälje.Blir intressant att se hur Ro I Land kommer låta med blås! Annars har jag fått hit M.A Numminens sång Å Pedro Hietanens piano till " Det är ett svineri" låten.Enligt M.A är den, (vad han kommer i håg ?) outgiven i Sverige.M.A kommer även vara med å skriva här senare på bloggen, när smakprov kommer nalkas.Rätt coolt faktiskt att en nästan 70 åring är så brinnande å levande i denna tid.- Tänk på d folks...Går allt som d ska är plattan klar i slutet av feb nästa år.Allt Gott - Alltid*// Johan Elofson /visa_post/44/talamod /visa_post/43/my-space Många gånger under den senaste tiden när jag läst kommentarer på vår my spacesida har jag märkt en stor förändring över hela denna härlighet med my space. Folk/Band/Artister mfl skickar mer ads å egna trista reklamgrejer.Å detta tycker jag är en skam för tidigare brukade kommentarerna vara väldigt intressanta.En gång i min myspacetid brukade jag gilla att gå till andra band/artisters å folks sidor å läsa deras kommentarer från vänner å fans.D fanns ett slags fönster i vänskapen mellan band/artister å deras publik.Nuförtiden när jag ser mej omkring på andra band/artisters å folks sidor är d minst iaf 60% ads å annan helt meningslös reklam för ditten å datten, ibland även ännu mer.D tråkiga är att d är andra myspaceanvändare som gör detta.Bedriver dom ett sökandet efter den perfekta sidan som har så många besökare som möjligt där dom kan göra reklam för sina skicka kramarspel, nya album osv...D är tragisk att att hela denna tråkiga grej verkar helt accepterad , ingen reagerarlr verkar bry sej. Vad tycker ni? Jag tycker inte detta är ok.När detta fortsätter blir ju hela kvaliteten på my space mycket sämre.My space är ju enastående i sina möjligheter att föra " alla" människor samman på ett ypperligt sätt.Stor som liten. Oxå ett helt unikt sätt för  band/artister å en underbar möjlighet att bli hörda av en himla massa människor som förmodligen aldrig skulle hört dem om inte My Space fanns.Jag skulle vilja dela/ge exempel på några kommentarer från vår Ro I Land sidaå ge några tips till ER som håller på med denna trista verksamhet.- Fanfar -1.  Många människor skriver tack för adden meddelanden.Vilket är helt ok. Men många skickar även med foton på deras nya skiva, lr meddelanden som lyssna på vår nya låt. Det enda syftet dom har är att sprida deras egen produkt. Se exempel Gin Joints now on ITunes & Spotify den 9/11. - Varken jag lr någon annan i Ro i Land känner dom, dom kan väl iaf presentera sej, ha lite jävla bondförnuft. Kanske anstränga sej lite utanför ramen om deras egen borg.2. Sen har vi dom som skickar samma ord å meddelande om å om igen.Se exempel Kent 26/10 å 6/11. Kanon Kent men om vi brydde oss om Pet hottiesskulle vi redan ha gjort reklam för den grejen. Du verkar ju vara en sympatisk manmed större drömmar här i livet än att jaga Pet Hotties, så kom igen :-)  3. Sen har vi dom som bara skickar bilder på sej själva utan att ens säga Hej svejs. Se exempel GulligaUllis official 30/10. Visst Ullis vi diggar dej, men varförskickar du foton på dej själv hela tiden? Vad har du att bevisa?Du är vacker precis som du är.Självklart har ALLA rätt att publicera, skriva vad dom vill.Å visst kan vi aktivera funktionen godkännade av kommentarer innan dom läggs ut men, vi vill ha ett öppet forum på vår sida.D är tråkigt att angripa band/artister å annat folk som fortfarandeanvänder My Space som ett fönster för att dela/upptäcka/fixa fina saker.Fortsätter detta leder d till att i slutändan blir d jävligt svårt förband/artister att veta vilka som gillar dom på riktigt å vilka som bara använder deras sida för sitt eget bruk.Ett sista ord.Om någon av er berörda läser detta, så har jag ett meddelande till er.-Ni fördummar Sverige*Allt Gott - Alltid*// Johan Elofson...Ro I Lands sida på My Spacewww.myspace.com/roilandse       /visa_post/43/my-space /visa_post/42/danne-lindell Danne Lindell.Är ursprunget för en människa där känslan är starkare än tanken... Första gången jag träffa denna slyngel var väl i 8-9 års åldern i Norra Westra Aros utkanter.Vi gick i samma klass. Årskurs 2. Jag var ny i området, vi hade precis flyttat till Hökåsen. Å så träffar jag denna grabb som envisades med att snacka/tjata om Mott The Hopple, vid varje ledigt tillfälle som gavs i vår tillvaro :-)Ok vi snacka även Free Å Kiss när vi insöp våra Trocaderoläsk i våra pojkrum.Samtal är fina grejer.Jag fatta ingenting. Hade jag träffat ett UFO? Dock fattar jag lite mer nu, men fick genast en djup känsla av att denna människa passar mej ypperligt,någonstans i mitt inre.Hela denna grej med glamrock i Västerås, var ganska främmande för mej.Å gissar fortfarande är främmande i mellansvenska små storstäder!D fanns ingen direkt grej med allt d positiva som hände med band som New York Dolls, Mink De Ville Å Marc Bolan etc som min bruksort kunde relatera till,d var mer liksom att bita i d sura äpplet, hålla käft å anpassa sej som gällde.- Man skulle digga Eric Clapton lr Deep Purple om man ville vara tuff!Jag var aldrig tuff å vill heller aldrig bli tuff.Jag tror å verkar för ödmjukheten. Precis som min vän/broder Danne.-Hela hemligheten i våran långa vänskap. - Tänk på den Folks...Hey Ho*** Danne*** Let Go ordet är ditt: Det finns saker och ting här i livet som är unika: Tex detta som vänskap: I mitt och Johans fall så är det allt något speciellt,Ok ok så säger alla.Men denne mkt unika & fina person ( Mr J)...vi har fortfarande denna vänskap intakt,där vi normalt sett inte alls skulle längre ha nån kontakt med vandra längre pga:karriärer eller för att vi är alldeles för upptagna med att lägga nytt singel på garage uppfarten eller nåt annat skitviktigt etc....jag menar detta hör fan i mej inte till det vanliga...vi är idag 40+are bägge två (så tillsammans är vi alltså ca 85 år unga) och fortfarande rullar det på mellan oss...märkligt men med vissa själsfränder så är det bara så...ett av livets härliga mysterier.Som när vi träffas för att spela in musik så går det oftast lätt att få låtarna på tape (betyder band)...sorry...Min teori om när stor musik skapas är att man inte har så många teorier utan bara passar på att fånga ögonblicket och inte annalyserar sönder det man håller på med....liksom svänger det så svänger det...låter det stifft så låter det stifft plus att första tagningen brukar ofta vara den bästa...det blir liksom en aning tradigt att stå och göra 15 tagningar på en simpel rock n roll stänkare....samt om man har gjort det så brukar rocken bara finnas kvar men soulen & svänget brukar vara som bortblåst.Det skall bli spännade att höra det färdiga resultatet av denna resa & dessa nya inspelningar....men så länge själen är intakt så brukar det bli riktigt bra. Fridens liljor medmänniskor.Danny Boy.Västerås 2/11-2009.www.myspace.com/dannelindell  /visa_post/42/danne-lindell /visa_post/40/tranas-matchen- Ja jisses! Maken till publik får man leta efter! Vilket ös säger jag bara.... Stort tack till alla på bluesföreningens arr i kväll..... Och ett stort tack till Peter med tillhörandes Ödeshögskvinna! Fantastiskt jobb ni gjort! Känner redan att jag längtar tillbaka, hoppas ni har någon go bluesfestival i krokarna under 2010! Alla nöjda och glada, nu vill jag sova en stund innan färden bär av mot Vännäs, endast 98 mil, och en crowd att möta med bluesen som vapen. Sov gott alles så hörs vi i morgon från bussen kanske.... /Henrik /visa_post/40/tranas-matchen- /visa_post/39/louise-hoffsten-och-piratlego Hej hallå, fenderbasisten här. Hur har du det där uppe? Familjen mår och bilen går?Hotell Åberg, Tranås, Fredag 30/10 klockan 16:48 - Nyduschad, nysnusad, utvilad och stark i nyporna. Louise Hoffsten på tv och kaffe i näven. Vi anlände sent igår kväll, efter en van-färd genom milslånga bilköer i hufvudstaden, regnoväder, systembolag och nördsnack om operativsystem. Väl framme gränslar vi apostlahästarna och rider ut på promenadstråket. Kallt i luften, inte en människa så långt ögat når, vinden viner och "gräsbollarna" rullar lugnt och stillsamt fram över kullerstenen. Draw! Sen händer inte så mycket mer, vi rider tillbaka till hotellet, tänder lägerelden och kryper till kojs.Idag då? Vaknar tidigt, äter hotellfrukost och drar ut på byn. Jag och John unnar oss varsitt par blåjeans. Mycket nöje! En jeansaholics bekännelse... Vi hittar därefter Henrik och Olof inne på den lokala leksaksbutiken studsandes framför Hello Kitty-legot. Själv blir jag nostalgisk av allt nytt piratlego och tänker tillbaka på juletiden nånstans kring 92-93. Jag får ett stort jävla piratskepp, med kanske en miljard bitar, är helt galen och den lyckligaste snorungen i världen. Dagarna efter är skeppet spårlöst försvunnet och efter sisådär en vecka står det där på mitt rum igen. Men något är fel! Min morfar har nitiskt limmat ihop hela förbannade skeppet, DET GÅR INTE ATT PLOCKA LOSS NÅT! Sedan dess har jag en dröm om världens största piratlego-komplex. It will come true!Nu springer vi ner på nån lokal sylta för att få i oss en bit mat för att senare ikväll smälla Tranåsarna på käften. Henke återkommer med matchresultatet senare i afton...Magnus, Wolfman Jack /visa_post/39/louise-hoffsten-och-piratlego /visa_post/38/info-om-kommande-album Halloj Folks...Hoppas tillvaron funkar fin fint för er.Så här är läget inför kommande album.Titel: " Alla Skriker Men Ingen Hörs".Låtar:1. Alla Skriker Men Ingen Hörs. 2. Det Är Ett Svineri. 3. Kärlek Och Rättvisa. 4. Livet. 5. Hej Bo. 6. I En Kall Tid. 7. Allt...Nu. 8. Kärlekens Land. 9. Människa. Va Fan! 10. Jag Åker Ut Till Havet.Medverkande, Tills vidare...Johan Elofson Sång, Percussion,Ak Å ElGitarrer. Tage Z Dirty Trummor. Danne Lindell El Gitarrer. Carina Carlsson Sång. Per Ängkvist Percussion & Ak Gitarrer. Matts Alsberg Bas. Klas Jervfors Diverse Blåsinstrument."Om det är nåt ni undrar över är det bara naturligt"! "(Tack Stig Vig),så var inte rädd å fråga.4 ur service folks...Most of d time*// Johan Elofson /visa_post/38/info-om-kommande-album /visa_post/37/tranas-vs-vannas Äntligen dags för Wolfman Jack att göra entré här på bloggen. Tänk att få dela med sig av allt mums-mums man får vara med om som dansbandsmusiker. Vilken ynnest! 14.31 Sitter i bussen och rullar E4 söderut. Ikväll landar vi i Tranås och ljummar upp med en back öl, en bastu och förhoppningsvis en hoper fruntimmer. Imorgon smäller det rejält på vad som i folkmun brukar kallas Pub Babar eller Queens, lite oklart allt det där. Hur som haver.Tidigt lördag morgon bär det av mot, hör och häpna - Vännäs, i Västerbottens län. Vår kära manager snedstreck bokningsansvarige har varit lite lynnig på sistonde och vänligt men bestämt bokat upp oss på det viset. Inte mig emot att åka 90 mil genom vårat avlånga land. Vi har det så fint här i Västernorrland! Jag lovar dyrt och heligt att dela med mig av lite snask så fort det kommer igång. Kvarstår dock en liten passus. Lev och må, dårar och annat fanskap.Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är. Vart jag mig i världen vänder, står min lycka i guds händer. Lyckan kommer, lyckan går, men skitvädret söderut består.John, Wolfman Jack /visa_post/37/tranas-vs-vannas /visa_post/36/los-angeles-rockar Tja!  ja vi på turne' i the city of angels ....lirade först i Bakersfield på nå hak som hade kool publik om man bortser från en slut svensk som tydligen tror att de e OK med attityd på krogen ..stackare..ja vi lirade där förra fedan och dan efter på PLAYBOY mansion.!!!!! och ja ! det va allt man kan tänka sig å lite till ha ha! målade damer å omålade ha ha ..kult ..iradesista giget igår i LA men ska på Spikes å jamma ikväll med lite mexar polare ..de har döpt om mig till Pero Sanchez ..efter 3 tequila e det tydligen vem jag blir!! va på lite klubb gig i veckan å såg lite Ska med  Aggrolites ..helt underbara..å dan efter va vi på Alex bar i long beach å kolla in Manic Hispanic, helt galna och koola.... btw Alex Bar e Vampyr baren i TRUE BLOOD .. jag har varit på turne i 4 veckor nu med början i tyskland via England till Californien ...längtar hem till mina katter å jycken  å ett glas mjölk med en leverpastejmacka till ..trött på TECATEå Tequila ...även om Don Julio 1942 ROCKS! mvh Peter /The GO GETTERS  /visa_post/36/los-angeles-rockar /visa_post/32/tage-z-dirty Tage Z Dirty.Första gången jag träffa Tage var på Spy Bar för en himla massa år sedan.Jag var där på en konstutställning å råka på honom. Vi pratade om färger, mat å Bosse Hansson.Vi bestämde oss att gå vidare på någon slags teaterfest.Fast först skulle Tage käka tunnbrödsrulle, klockan var ju bara 22.26 å Norrlänningen hade ju inte hunnit äta än.Väl på festen satt vi fastklistrade å snacka om allt mellan himmel å helvete. Å så har d fortsatt.Lite skumt, men vi snackar nästan aldrig om musik?Tycker oxå att Tage är unik i sitt trumspel, han hittar på slag jag inte trodde fanns.Helt underbart OBERÄKNELIG. Så d är med en stor ära å respekt jag får spela ihop med denna man.Vi har testa att repa ihop innan studionspelningar, men numera kör vi repen i studio å brukar sätta grunderna efter 2-3 tagningar. I början körde han även bara på baskagge, virvel, hi hat å ev någon symbal.-Rätt magiskt faktiskt.Vidare har jag alltid gillat Dag Vag extremt mycket. Tycker dom tillhör topp 3 av allaband som finns/funnits här i Svedala.Folks...Inta en kopp svartvinbärssaft, kaffe ,te lr en bira å kolla in denna länk:http://www.youtube.com/watch?v=P-tvviFys4MSköt om er. Allt Gott - Alltid*// Johan Elofson /visa_post/32/tage-z-dirty /visa_post/31/halloj-folks Hoppas allt är fin fint med er.Jag har aldrig haft en tanke på att börja blogga, men när Henrik Olofsson från musiksajten fråga mej om jag ville skriva om vårt nya album tänkte jag, kul, varför inte!So... Hey Ho Lets Go!D har tagit sin tid att följa upp "Gör ditt bästa och oroa dig inte".Den vart ju så himmelskt bra, så kruxet var å har varit att göra en ännu bättre platta :-)...Vägen dit har varit lång folks :-)  Många låt/textideer har hamnat i papperskorgen.Inför vår förra platta " Gör ditt bästa och oroa dig inte" bodde jag 3 månader i ett garage i Axelsberg.Jag ville känna mej som en skitig boxare som hela tiden fick på käften av allt å alla.Jag hade ingen tv ingen data inte heller ens ett fungerande kylskåp. Underbar total misär bara. Dock hade jag tagit med en akgura, penna å papper vilket gjorde susen för min Kreativitet.Inför kommande album " Alla skriker men ingen hörs", har jag haft minst 3 tusen ideer, men fasnade till slut för tanken som Tage Z Dirty gav mej. "Skriv om livet".- Så himla sant, men ack så svårt!I Frågan om vart vi skulle spela in var inte så svårt. Dom två senaste albumen har spelats in i Real Music Studio tillsammans med Per Ängkvist.Genom åren har Per å jag utvecklat en fin kamratskap, så d fanns/finns ingen anledning att byta studio. Sen gillar jag oxå d arbetssätt Per å jag funnit. En skön, avslappnad å kreaktiv stämmning råder.Som vanligt börja jag med att plinka akgura å skriva ideer på texter.Musiken å melodierna kommer rätt fort i min skalle, men texterna ändrar jag in i d sista.Även när jag sjunger in dom snurrar min skalle om alla underbara möjlighteter textskrivande innebär.Jag har alltid haft lätt att göra egna låtar å texter. Däremot kan jag inte spela covers.Den enda coverlåten jag kan är William Moses Roberts Jr. gamla örhänge Hej Joe, mycket för att d var den första låten jag hörde som riktigt grep tag i mej som ung slyngel. (Dock I Jimi Hendrix version). Varje gång jag hörde den på radio, stannade min verklighet upp.Så på vårt nya album började vi med att vi spela in en version av den som jag kallar Hej Bo.Jag hade Stones " Gimme Shelter" i bakhuvudet, har alltid velat gjort en sån typ av låt å med Hej Bo har vi kommit hyfsat nära tycker jag! Vidare spela vi in 3 andra låtar. "I En Kall Tid", " Allt...Nu" å en Engelsk version av " i En Kall Tid" som heter " in D Cold Reality" med Carina Carlsson på leadsång. Texten är gjord av mej å Maria Brage från stockholm Stoners. finns att spisa på:www.myspace.com/johanelofsonSen lät jag tiden gå, för att få distans å känna av låtarna. Var vi var inne på rätt spår, liksom?- D var vi!Fortsättning följer...Sköt om er. Allt Gott*// Johan Elofson /visa_post/31/halloj-folks /visa_post/23/at-last Tja! hoppas det funkar nu! har massor med dirt att rapportera from the tour i Ängland ha ha! /visa_post/23/at-last /visa_post/17/popaganda-sommarens-sista-festivalpust Efter ett par dagars lugn anlände vi till stockholm. Dramatik, trafikköer, spänningen steg om man skulle hinna i tid... Det gjorde vi, inte så spännande tajt inpå heller. Kl. 19.15 var vår speltid, innan regnet inte hade hunnit nå Stockholm. Bra spelning, lite småstruligt med flygande cymbaler och kagge som höll på att lämna trum-podiet lite då och då. Men ändå mycket bra stämning, pepp, och kändes som en värdig avslutning på festivalsommaren.Hetsen för min, Anders,  del var dock total efter spelningens slut 20.00. ny spelning med Lykke Li start kl. 20.00. Måns grabbade tag i lite prylar och vi sprang från en scen till en annan, fem minuter senare drogs det suggestiva Pugh Rogefeldt producerade intror igång. Det gick ju bra det också.Kvällen slutade i våthetens tecken. Spöregn under MGMT:s avslutande spelning. Efter lite loge-häng en öl eller två begav vi oss till närmaste efterfest på Clarion en stenkast bort. Inget ont om den, inget spektakulärt heller. Alla såg Magnus Uggla tripppa omkring och sen dra därifrån. Burrigt hår och ingen direkt potential att bli NBA-proffs heller.På lördagen gjorde Peder och Anders en ganska festlig intervju med två tyska tv-personer i lila spandex-brallor och scarfar runt huvudet, tydligt inspirerade av MGMT:looken. "Okey, soo we have 14 questions for you..." typiskt tyskt. De klagade lite på att deras utrustning inte var "so proffesional" hehe.. Underbart.Nu planeras höstens planer för fullt iaf. Så vi får återkomma när vi har lite mer kött på bena kring detta!//Deportees  /visa_post/17/popaganda-sommarens-sista-festivalpust